Last night here
I fredags var fina flickor här och sa hejdå så det var god mat, flaggtårta, skratt, gamla bilder, galna videodagböcker och många kramar. Jag har verkligen världens bästa vänner! Somnade med ett leende efter att ha läst igenom presenten jag fick från min favorit, kunde inte bli bättre.
Igår blev det lite fler hejdån, stack till Frida en liten snabb sväng och sa hejdå till alla innebandytjejerna. Annars spenderade jag hela dagen med fina mamma. Att få umgås med henne en hel dag och bara njuta av hennes sällskap var precis vad jag behövde nu innan jag åker. Jag älskar dig!
Idag har jag stressat ihjäl känns det som. Jag och packning är två ord som verkligen INTE går ihop, men med lite hjälp från min kära mamma så har jag nog klarat mig undan viktgränserna precis. haha! Släkten var även här en sista gång innan jag åker.
Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan det är dags att åka, har en känsla av att det kommer bli en aning svårare att somna än vanligt..
Just so typical me
Så igår och idag har jag käkat c-vitamin, esberitox och alvedon så nu är jag lite piggare. Dagen har bestått av en stund hos frisören och sen i köket där jag har förberett inför kvällen då fina tjejer kommer hit och spenderar en sista kväll med mig innan jag åker.
Helt galet att jag åker om tre dagar, TRE DAGAR ÄR VERKLIGEN INGENTING!!
Har nog inte riktigt förstått att jag ska flytta till USA, att jag ska vara borta från alla och allting jag känner till i ett helt år. Folk frågar hela tiden om jag är nervös och om jag har resefeber men ska jag vara helt ärlig känner jag ingenting just nu, visst ska det bli riktigt kul att åka iväg men jag har nog som sagt inte riktigt fattat att jag verkligen ska åka. Det kommer nog kännas på söndagnatt och på måndag då jag verkligen åker.
Being brave doesn't mean not being afraid,
it means being afraid but doing it anyways.
Sweet little babygirl
Det har tillkommit en liten i familjen sen sist, mitt fina kusinbarn Edith.
Så glad att jag hinner träffa henne lite innan jag åker i alla fall! Så himla mysigt att bara sitta med henne, skulle kunna göra det hur länge som helst. Gullunge!
Nedräkningen har börjat på riktigt nu, bara två och en halv vecka kvar! Dock är det en hel del kvar att fixa innan det är dags att åka men det ordnar sig nog. Fick även veta häromdan att min favorit kanske kommer följa med till flygplatsen och säga hejdå till mig, lycka även om det kommer bli grymt jobbigt! 
The small things matters
Man kanske inte inser det, men man blir gladare av små, oftast oväntade och enkla saker än vad man tror att man ska bli. Det kan vara så enkelt som ett litet tack när man har hjälpt någon och genast blir allt lite enklare och man känner sig glad och nöjd för att man har hjälpt till.
Idag fick jag en sån där oväntad händelse som gjorde mig glad och lycklig. Jag spenderade dagen på dagis och när jag gick till dörren för att möta ett av barnen på morgonen så fick jag en liten sten av honom med ordet kram på. Det fick mig att inse att min tid där uppskattas, vilket gör mig så glad! Jag har också fått höra av föräldrar att de tycker det är synd att jag ska åka och att jag inte kommer vara kvar där så länge till och även det får mig att bli glad för då vet jag att barnen tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem! Jag kommer verkligen att sakna alla barnen när jag åker sen. Men jag kommer nog få en fantastisk tid med två andra små busungar istället!
Min fina sten
Countdown, only 49 left!
Jag, min värdpappa, skrev till mig idag att dom har börjat kolla på resan till Florida som vi ska göra i februari vilket gör att jag nu längtar ännu mer! Kommer bli hur kul som helst!
Fick precis ett mail från min fina vän amanda som började sin resa i måndags och jag saknar henne redan.. Men jag har tur som får dela mitt år i staterna med henne då vi bara kommer att bo en timme ifrån varandra. Helt galet att det blev så bra! Vi kunde hamna nästan var som helst i USA, som för övrigt är gigantisk, och så kommer vi så nära. Lycka kallas det!
Nu är det dags att säga godnatt för min del, busy day tomorrow!
The fall
Satte alarmet på 07.30 för att komma upp i tid till min hälsoundersökning, som är ett måste för att få åka. När jag kom till vårdcentralen fick jag först träffa en läkare som kollade lite olika saker och sa att min hälsa var excellent.
Efter besöket hos läkaren fick jag gå vidare till en sköterska för att vaccineras och göra ett test och det var här det började hända grejer. Efter första sprutan kände jag mig lite konstig, yr och lite illamående men jag tänkte inte mer på det eftersom att jag aldrig har haft problem med att ta sprutor. Vidare till nästa spruta och jag kände mig fortfarande lite konstig men tänkte att det snart skulle försvinna. När vi kom till den tredje sprutan, den värsta, så blundade jag lite då jag kände mig yr. Helt plötsligt känns det som att jag ligger och sover hemma i min säng och drömmer en dröm. Jag öppnar ögonen när jag hör någon som säger hallå, hallå några gånger. Till min förvåning är jag inte alls hemma utan ligger på en brits i ett rum på vårdcentralen där en sköterska håller upp mina ben medan den andra lägger lite blött papper på min panna. Jag hade alltså lyckats svimma!
Tydligen var detta ganska vanligt, sköterskan berättade att det hade hänt henne två gånger också, fast hos tandläkaren. Den andra sköterskan sa också att det var vanligt, fast oftast händer det för killar. haha!
Efter en jobbig och aningen vinglig cykeltur hem igen så tar jag ledigt för dagen, känner att jag inte är riktigt fit for fight för ett jobbpass just nu. Så jag kryper ner i sängen för att sova några timmar och hoppas på att må bättre när jag vaknar igen!
The beginning
Efter en del tjat från olika håll och kanter har jag skaffat mig en blogg så att dom som vill ska kunna följa mig under mitt livs äventyr. För er som då inte vet så ska jag spendera ett år i USA, rättare sagt i Boston, som au pair. Jag kommer att bo Swampscott, en stad som ligger ca 20 minuter utanför Boston. Tror att jag kommer trivas bra där, familjen känns verkligen toppen. Ska ta hand om en 2-åring och en 8-åring, vilket känns som att det kommer bli väldigt kul.
Det är fortfarande två månader kvar tills jag ska åka men det känns som att tiden kommer gå ganska snabbt, jag hoppas det iaf. Jag längtar verkligen efter att få åka nu, det kommer bli så himla kul. Väldigt nervöst, men kul! Nu när förberedelserna har satt igång så börjar det kännas att det verkligen är på riktigt. Kommer dock sakna familj och vänner men ett år går fort det ska nog gå bra.
Förra veckan var jag i Stockholm för att skaffa mig ett amerikanskt visum. Efter att andra berättat att de fått sitta och vänta i flera timmar så hade man väl blandade känslor. Givetvis var det kul att få fixa sitt visum för det är ytterligare en sak som gör att man verkligen inser att det är på riktigt, men man hade ju ingen större lust att få sitta där och vänta i timmar. Men någon gång ska man väl ha tur och det hade jag verkligen den dagen. Kom dit 15 minuter innan jag hade min bokade tid, ingen kö utan det var bara att gå rakt in till säkerhetskontrollen där man fick lämna elektroniska saker och lite, typ som på en flygplats. Sen fick man gå in till själva ambassaden och ta en kölapp och det var där den fruktade väntan skulle ske. Men nejnej, 20 minuter senare promenerar jag ut ifrån ambassaden och är helt klar. Underbart att inte behöva vänta längre! Fick bara lämna fingeravtryck och svara på tre frågor om min värdfamilj och sen var det klart, lätt som en plätt!
Nu är det bara en massa papper som ska göras klart och skickas in till Cultural Care och sen är det mesta av den delen inför resan klar. Det är faktiskt en hel del som ska göras innan man är redo att åka och jag är glad att jag inte åker förens i december för nu behöver jag inte stressa med alla papper som ska in eller alla avsked med familj och vänner, nu kan jag ta det lugnt och i god tid få klart allting.
I fredags var vi ett gäng tjejer hos amanda och sa hejdå till henne, kändes lite konstigt och lite sorgligt faktiskt men jag har ändå turen att få träffa henne om typ 2-3 månader igen då vi bara kommer bo 1 timme ifrån varandra, kan det bli bättre eller? Tydligen går det smidiga direkttåg mellan våra ställen så förmodligen kommer vi ju att ta dom en gång eller två under året som kommer.
Nu ska jag skypa med min värdfamilj!
