Efter en del tjat från olika håll och kanter har jag skaffat mig en blogg så att dom som vill ska kunna följa mig under mitt livs äventyr. För er som då inte vet så ska jag spendera ett år i USA, rättare sagt i Boston, som au pair.  Jag kommer att bo Swampscott, en stad som ligger ca 20 minuter utanför Boston. Tror att jag kommer trivas bra där, familjen känns verkligen toppen. Ska ta hand om en 2-åring och en 8-åring, vilket känns som att det kommer bli väldigt kul.

Det är fortfarande två månader kvar tills jag ska åka men det känns som att tiden kommer gå ganska snabbt, jag hoppas det iaf. Jag längtar verkligen efter att få åka nu, det kommer bli så himla kul. Väldigt nervöst, men kul! Nu när förberedelserna har satt igång så börjar det kännas att det verkligen är på riktigt. Kommer dock sakna familj och vänner men ett år går fort det ska nog gå bra.

Förra veckan var jag i Stockholm för att skaffa mig ett amerikanskt visum. Efter att andra berättat att de fått sitta och vänta i flera timmar så hade man väl blandade känslor. Givetvis var det kul att få fixa sitt visum för det är ytterligare en sak som gör att man verkligen inser att det är på riktigt, men man hade ju ingen större lust att få sitta där och vänta i timmar. Men någon gång ska man väl ha tur och det hade jag verkligen den dagen. Kom dit 15 minuter innan jag hade min bokade tid, ingen kö utan det var bara att gå rakt in till säkerhetskontrollen där man fick lämna elektroniska saker och lite, typ som på en flygplats. Sen fick man gå in till själva ambassaden och ta en kölapp och det var där den fruktade väntan skulle ske. Men nejnej, 20 minuter senare promenerar jag ut ifrån ambassaden och är helt klar. Underbart att inte behöva vänta längre! Fick bara lämna fingeravtryck och svara på tre frågor om min värdfamilj och sen var det klart, lätt som en plätt!

Nu är det bara en massa papper som ska göras klart och skickas in till Cultural Care och sen är det mesta av den delen inför resan klar. Det är faktiskt en hel del som ska göras innan man är redo att åka och jag är glad att jag inte åker förens i december för nu behöver jag inte stressa med alla papper som ska in eller alla avsked med familj och vänner, nu kan jag ta det lugnt och i god tid få klart allting.

I fredags var vi ett gäng tjejer hos amanda och sa hejdå till henne, kändes lite konstigt och lite sorgligt faktiskt men jag har ändå turen att få träffa henne om typ 2-3 månader igen då vi bara kommer bo 1 timme ifrån varandra, kan det bli bättre eller? Tydligen går det smidiga direkttåg mellan våra ställen så förmodligen kommer vi ju att ta dom en gång eller två under året som kommer.

Nu ska jag skypa med min värdfamilj!