Idag hade vi ett födelsedagsbarn i familjen så det firades med hummer och världens tårta! Första gången jag testade på hummer och jag måste nog säga att kräftor är snäppet bättre men det var gott. Jag och barnen spenderade eftermiddagen med att måla en teckning/banderoll till Madde.

Hela veckan har varit otroligt lugn, har inte gjort någonting alls typ och helgen kommer förmodligen bli lugn den också. Amanda kommer nog hit en sväng, annars är det bara till att vänta och se vad den erbjuder.

Imorgon kväll är det i alla fall jobb som gäller så då blir det mys med mina kiddos hela kvällen.

 

 

 

Var världens gladaste när vi kom ut från House of blues igår. The all-american rejects var lika fantastiska som förra gången och boys like girls var grymt bra också, så kul att de är tillbaka igen! Vi hade inte plats nere på golvet, där jag vanligvis brukar stå och trängas när jag är på konsert, utan vi stod uppe på balkongen ovanför istället. Man såg så mycket bättre där, även om det var lite längre ifrån, och man slapp allt knuffandes. The ready set började kvällen och även dom var bra, även om det tog ett tag innan jag fattade vilka de var då de hade fel namn bakom sig när de sjöng. Aningen förvirrande om man säger så.

När det var slut stannade vi en stund på unos för att få lite mat i magen innan det var dags att skynda sig ner till tunnelbanan för att ta sista tåget hem. Den här gången gick jag inte själv i alla fall utan lyckades lura med mig fyra andra tjejer som aldrig hört banden innan, inte illa.

 

Förmiddagen spenderade jag framför datorn och skypade med finaste familjen där hemma. Känns fortfarande konstigt att de är så himla långt bort även om jag har varit här i nio månader nu.

När klockan var halv tre blev jag upplockad av Justine och vi begav oss iväg för att gå på denna månadens au pair möte som denna gång bestod av äppelplockning. Eftersom att jag knappt inte har sett någon skog här alls under min tid så undrade jag vart sjutton dom kunde ha det någonstans och det visade sig att om man bara fortsatte att köra förbi vårt stora köpcentrum i ungefär 10 minuter så var man helt plötsligt mitt ute på landet, något jag verkligen inte förväntat mig. Och när vi väl är där så blir jag ännu mer förvånad, parkeringen var gigantiskt och fullpackad!! Det var en lång kö för att kunna betala och sen börja plocka, visst har jag hört om det här förut men jag trodde verkligen inte att det skulle vara en så stor grej att plocka äpplen.

Justine och jag åt nog lika många äpplen som vi plockade och vi hann även med att klättra lite i träden. Vi hade verkligen prickat in rätt dag då solen sken och det var varmt ute. Vi avslutade mötet med lite nybakta donuts från den lilla butiken de hade där ute innan vi åkte hem igen för att avsluta dagen på panera.

 

Äntligen helg igen och just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli tre så att vi kan åka in till Boston. Ikväll är det The all-american rejects som gäller med mina fina vänner. Håller tummarna för att kvällens konsert blir lika bra som den förra.

Igår var vi hemma hos Aileen och spenderade kvällen där. Vi lagade hemmagjord pizza som blev aningen bränd, men ändå helt okej, och slappade. Som vanligt satt vi och pratade i timmar om egentligen ingenting och sen avslutade vi med en film som kanske inte var den bästa. Men det var en bra kväll med mycket skratt, har verkligen världens bästa vänner!

Tiden bara rinner iväg, fattar inte riktigt vart den tar vägen men jag får väl se det från den ljusa sidan och tänka på allt roligt jag får vara med om!

För ett litet tag sen åkte jag hem till min vän Justine för en typisk amerikansk barbequekväll, så mysigt. Alla grannarna plus några till var inbjudna så det var full hus. Vi slappade vid poolen ett tag innan det var dags att käka burgare. Resten av kvällen spenderade vi runt brasan de hade tänt upp och där började även en 4åring flörta lite med oss och han visst hur man ska göra, bra inför framtiden haha! När det var mörkt samlades alla runt elden och vi grillade S'morse som är en typisk amerikansk grej och jisses vad gott det var. Vi fick även namnet förklarat och det passar väldigt bra. S'morse = some more, vilket kom från att barnen alltid frågar om de kan få lite mer. Grillade marshmallows och choklad mellan grahamskex, en bra kombination!

 

Det var fullt upp i helgen, i fredags efter jobbet spenderade jag en stund nere på mitt rum och vilade en aning då jag för tillfället har dragit på mig en envis förkylning men på kvällen blev jag upplockad av mina fina vänner och vi begav oss till affären för att inhandla allt vi behövde till vår sleepover. Det är inte ofta man får ha huset för sig själv när man är au pair så nu när J's värdfamilj var borta passade vi på att laga lite mat, dansa runt i huset, vara uppe alldeles för sent, lyssna på hög musik och lite annat kul som man kanske inte gör annars.. Det hela slutade med att vi somnade i soffan runt fem så det var väldigt trötta tjejer som segade sig upp på lördagsmorgonen när klockan ringde. Självklart hade vi planer under morgonen så sova fick man ju inte göra. Var tillbaka hemma runt ett och spenderade hela dagen i sängen då förkylningen var ännu värre.

På kvällen tog jag bussen och subwayen till Amanda för att spendera natten där. Det händer alltid någonting när jag åker tunnelbana! Är det inte ett söndrigt tåg eller en gammal gubbe som stöter på en så hamnar man ju givetvis mitt i ett bråk mellan ett gäng tjejer. Det hela slutar med att halva tåget skriker allt vad de kan och en tjej får dra ut sin kompis för att denna inte ska börja slåss. Ibland börjar man ju undra alltså..

 

I helgen var det då dags, dagen som jag både längtat och fruktat var äntligen här. Amanda och jag satte oss tidigt söndagsmorgon i bilen för att åka till Maine. Där väntade New England skydive på oss och vi skulle alltså bege oss upp i ett flygplan för att sen hoppa ut. Fattar inte att jag verkligen gjorde det, jag som är så otroligt höjdrädd! Dagen blev väl kanske inte riktigt som planerat då vi efter en timmes "lektion" fick vänta tre timmar innan vi kunde hoppa på grund av att det var för mycket vind.

Vi satt därför tre timmar i bilen och halvsov, frågade dock Amanda om hon inte ville vara med de andra människorna och spela amerikansk fotboll eller något som var ungefär fotboll/baseboll/handboll men det ville hon inte, förstår inte detta!

Helt plötsligt ropade de upp våra namn och det var dags att bege sig upp mot molnen. Först fick vi ta på oss otroligt fina jumpsuits och självklart fick jag den vackra gula dräkten som jag och Amanda tidigare skrattat åt, hej flygande jättebanan! Mötte även Matt, killen jag skulle hoppa med och fick allt som behövdes och när jag stod där i min egna lilla värld fick jag plötsligt en kamera mitt i ansiktet och fick då även möta kamerakillen som skulle hoppa med oss och filma mig. Det var väl aningen nervöst på vägen upp och kamerakillen hjälpte ju verkligen till när han efter ett tag satt med en skruv i handen och sa att den kom från flygplanet, så tack för det! När dörrarna öppnades var mina tankar ungefär "vad fan gör jag!?!?" och helt plötsligt störtade vi ner mot marken. Känslan var otrolig, skrämmande samtidigt som den var underbar. Kamerakille dök upp under oss och under ungefär en minut var det fritt fall som gällde. Filmen och bilderna från fallet är allt annat än vackra men det är väl inte speciellt konstigt då man störtar rakt ner i 200km/h.. Helt plötsligt blev det tvärstopp och jag kollade upp bakom mig för att se att fallskärmen var ute. Vi seglade runt uppe i luften en bra stund och jag verkligen njöt av hur underbart fint det var. Landningen gick toppen och där nere väntade kamerakillen och ville att man skulle prata igen vilket var lite svårt då man inte riktigt var i sitt sinnes fulla bruk. Det var utan tvekan det galnaste, underbaraste och bästa jag någonsin har gjort. Fick frågan om jag kunde tänka mig att göra det igen och ja, absolut att jag kan!

 

Tiden går som sagt väldigt fort just nu men det är inte så konstigt då det är jobb som gäller hela dagarna och varenda kväll spenderar jag med tjejerna. På två veckor har jag kanske haft två kvällar då vi inte har gjort någonting men annars är det fullt upp, älskar det! I helgen har jag lyckats övertala tjejerna till att följa med och se The All-American rejects vilket blir andra gången för min del detta året men vem tackar nej till att se dom igen!? Inte jag i alla fall. Can't wait!

 

 

Helgen gick som vanligt alldeles för fort, speciellt med tanke på att jag denna veckan inte fick någon riktigt helg. Spenderade 6 timmar i bilen i fredags då det var dags att bege sig till Silver Bay för att plugga klart mina credits för detta året. Vi var bland de första att komma dit så vi började med att göra varsin namnskylt innan vi begav oss till rummen som inte var så mycket att hurra för. Får väl i alla fall glädja mig med att det var betydligt bättre än plastsängarna vi sov i på au pair skolan. Snäll som jag är gav jag givetvis bort den största sängen och tog den pyttelilla.. Under kvällen droppade det in fler och fler människor och vi hade lite genomgång om helgen. Det var för det mesta det vanliga att man ska passa tider, ingen alkohol eller cigaretter inomhus, inte förstöra någonting osv.. Känns som att man har hört allt det där ett antal gånger nu.

 

Efter det satt Lajla och jag kvar och pratade med några av de andra tjejerna, bland annat två svenska tjejer. När det sen var dags att sova låg vi som vanligt uppe och pratade alldeles för länge. Helt plötsligt känner jag att någonting stort landar på mitt huvud så givetvis börjar jag skrika vilket inte är så bra med tanke på att väggarna var papperstunna. Lajla försöker prata bort det och sa att det förmodligen bara var ett hårstrå eller något men jag kan som vanligt inte låta det vara utan känner hur hela jag ryser så vi tänder lampan och mycket riktigt, där på min huvudkudde sitter ett stort och äckligt kryp. Har ingen aning och vad för slags kryp det var mer än att det var äckligt. Så vi bär ut min kudde i hallen där Lajla skakar av det så det ramlar ner på govlet medan jag står intryckt i hörnet och tittar på. När L är på väg att stänga dörren igen ser jag hur det börjar röra sig mot vårt rum igen, inte en chans att jag går och lägger mig igen när jag vet att den där saken kan komma in! Så ut med en sko i högsta hugg börjar jag slå på golvet med ögonen stängda innan jag går in ingen för att försöka få lite sömn.

 

Lördag morgon var det upp tidigt som gällde för klockan 9 var det dags för lektion nummer ett, Amerikanska högtider. Vi pratade lite om olika slags högtider som finns här, vad många länder har gemensamt och vad vi har som inte USA har. Vi svenskar nämnde självklart midsommar och valborg. Kan väl dock inte påstå att jag lärde mig speciellt mycket nytt, vår lärare var lika gammal som mig så han hade väl inte världens koll heller om man säger så.. Lektion nummer två bestod av en fotokurs som var aningen seg ibland men det var bra tips man fick.

Efter en mindre god lunch hade vi dagens längsta lektion som var Manage your life, time and money. Den var intressant och rolig, speciellt när vår lärare skulle visa hur det går till när vi tjejer köper skor. Kan väl påstå att han inte riktigt vet hur det går till. Vi fick även avsluta med lite monopol och självklart vann min grupp.

 

Vi hade även fått höra att en storm kanske skulle komma och det gjorde den verkligen. Vi satt ute och tittade på molnen som rörde sig i takt med autobahn ungefär och sen bara slog det till. Himlen blev helkonstig och vi kunde se regnet innan det kom ner till oss så vi sprang in. Några stackare var dock för långt bort så det såg ut som att de hade duschat med kläderna på ungefär och självklart försvann strömmen lika fort men det var väl ganska väntat med tanke på att vi befann oss mitt ute i skogen. Efter lite freetime och en nap begav vi oss till ett av de få husen som hade en generator så där hade vi i alla fall ström. Lektionerna blev lite omkastade då några blev inställda så alla fick ha creative story telling istället och jag kan väl inte påstå att jag hade några höga förväntningar direkt men vilken kväll det blev, vi skrattade non stop hela kvällen kan jag lova.

Vi fick börja med att skriva ner 7 personer, 7 platser, 7 hinder och till sist 7 slut. Sen valde lärarna ut en av varje sort och vi skulle göra en historia och spela upp den. Vår handlade om en förre detta modell som nu är alkoholist som släppte ut en gorilla, som kidnappade ett barn. Sen räddade hon barnet, var med på Ellen Degeneres och blev känd igen. Ingen aning om hur vi fick ihop allt men kul var det.

Sen fick några i gruppen olika lappar med namn på och när namnet lästes upp skulle man gå upp på scenen och vara med i ett drama. Jag var en fågel och jag kan säga att det inte är speciellt lätt att springa runt och låta som en fågel allt vad man kan samtidigt som man skrattar!

 

När vi var färdiga med alla våra saker bjöd lärarna på en show och första delen var ett orakel. Vi fick ställa frågorna och lärarna fick säga ett ord var och sen skulle det bilda en mening och ett svar. Det gick väl lite sådär med tanke på att det första blev: "What will we have to breakfast tomorrow?" "Kinky food and sex"...

Sen var det dags för lite blind dates och killarna bestod av Batman, en gay dinosaur och tomten. Har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde då!

Efter det gick vi tillbaka till rummen och då hade vi givetvis en jäst på rummet. Trodde att jag skulle dö när jag såg en enormt stor svart grej krypa omkring. Lajla trodde att det var en kackerlacka vilket inte gjorde saken bättre. Efter lite om och men använde vi oss av teamwork då L slängde en handduk över den så att den inte kunde hoppa iväg, för hoppa gjorde den verkligen, medan jag återigen stod där med skon i högsta hugg och skrek samtidigt som jag slog i golvet. Men till slut kunde vi äntligen gå och lägga oss och det behövdes verkligen då jag hade världens dunder huvudvärk men självklart får vi inte sova. Givetvis får idioterna utanför för sig att de ska få igång en gammal generator och det låter som att de ska riva hela huset ungefär. Efter att ha stått ut med oljudet i en timme slutar det och vi kunde äntligen somna.

 

Söndagen var en kort dag ute i Silver Bay så den gick ganska fort. Vi började med en musik klass och avslutade med en Amerikansk slang och kommunikationsklass. Fick veta att de för nått år sen sa till alla svenska au pairer att de inte fick bada i sjön där, kanske ska tillägga att det var mitt i vintern och is på sjön.. Så det är vad Amerikanare tror att vi gör i Sverige. De tror även att vi är läskigt långa och att alla är blonda. Det nämndes även något om isbjörnar i trädgårdarna men tror inte att jag ska gå in mer på det..

Sen började vi vår långa resa hem men som vanligt sov jag mestadels av vägen så det gick ganska fort och när jag väl kom hem var det dags att sova igen så har ingen aning om vart söndagen tog vägen.

 

Nu är det måndag, arbetsdagen är över och nu ska jag gå ut och träffa tjejerna!

 

I onsdags var det dags för ytterligare ett underhållande au pair möte som denna gången hölls på Salem Willows, ett typiskt amerikansk ställe med massa spel och grejer. Åkte dit med Kajsa, en ny tjej i min grupp och som vanligt var jag först även om jag egentligen var sen. Vet inte inte riktigt vad övriga i min grupp har lärt sig klockan eller att man borde komma i tid för det gör dom inte det är en sak som är säker.

Insåg ganska tidigt under kvällen att jag hoppas att det inte skulle bli något långt möte då jag även ikväll stötte på mina kära vänner myggorna som har utvecklat någon slags kärlek till mina fötter. De är redan totalt täckta av alla myggbett jag fick sist när jag var ute med tjejerna men det hindrar inte myggorna från att ge mig några till. Gjorde säkert ett väldigt bra intryck på de nya tjejerna i gruppen där jag satt på huk och kliade på mina fötter eller studsade omkring lite överallt för att försöka få det sluta klia. Givetvis lyckades jag inget vidare utan såg nog ganska löjlig ut där jag stod, myggjävlar! Som tur var stannade vi inte speciellt länge utan tog en snabbsväng runt området, gick ner till havet som för övrigt var väldigt fint och sen åkte vi hem igen.

 

Idag har jag varit ledigt vilket har varit otroligt skönt. Passade på att skypa med min fina familj där hemma och fick bland annat veta att de ska riva ut fönstret i mitt rum imorgon. Frågan just nu är ju om jag kommer att känna igen mig när jag kommer hem igen då hela huset kommer att se annorlunda ut.

Nu sitter jag här och väntar på att Lajla och Justine ska komma hit, ikväll är det film hos mig som gäller. Så nu håller vi bara tummarna för att on demand har något bra att erbjuda för annars får vi väl pallra oss bort till redbox och hitta någonting annat..

 

Imorgon är det mallet som gäller som så många gånger tidigare men man kan aldrig få nog av shoppingen här, speciellt inte när det är så billigt. Dock är ju bara frågan hur jag ska lyckas med att få med mig allting hem igen. Jag som är en riktig sparare och värdelös på att slänga saker och sen blir ju inte saken mycket bättre av att jag är sämst på att packa, riktigt värdelös. Just nu tänker jag bara på när jag skulle åka hit, klockan tolv kvällen innan försöker jag få ihop allting i min väska utan att det ska bli alldeles för mycket men det gick inget vidare. Har alltid tankar i mitt huvud som att "den där kan ju vara bra att ha", "den där måste jag ha med mig", "hm den där har jag glömt bort att jag ens har så varför inte ta med den" osv.. Så det slutar alltid med att jag har med mig alldeles för mycket kläder men ändå står jag alltid där och känner att jag inte ha med mig tillräckligt även om jag  använder långt ifrån allting jag har med mig eller att det just är en enda grej som saknas. Så klockan tolv kvällen innan jag skulle flytta till USA för ett år står jag där, mitt i hallen med saker utspridda över hela golvet, aningen förbannad och försöker få i allting i en väska som då kändes pytteliten men som i själva verket är stoor.

Nu sitter jag här, nästan 9 månader senare och inser hur mycket jag har köpt på mig under den här tiden och hur mycket saker det är som jag behöver få med mig hem på något vis. Vill inte ens tänka på den dagen då det är dags att packa väskorna eller hur lång tid det kommer att ta, får ont i magen bara av att tänka på det.. Så nu kommer jag ta en dag i taget och göra min garderob ännu större.

 

Mina framtidsplaner går än så länge som planerat och första steget är nu klart, nu är det bara till att vänta och hoppas på det bästa. Ska verkligen bli kul att se hur allting går och vart jag kommer att ta vägen. Har trots allt bara 2 månader kvar här nu, helt galet. Vad hände med mitt år? Året som förut kändes oändligt, året som skulle vara hur långt som helst. Nu är det nästan slut och jag kan inte förstå var det har tagit vägen. Men när jag tänker efter på hur mycket jag gjort och hur mycket jag fått uppleva under resans gång så känner jag mig ändå väldigt nöjd. Snart är sommaren över och den har varit toppen, har träffat nya härliga människor, sagt hejdå till underbara vänner och haft en toppentid. Nu hoppas jag bara på att resten av året fortsätter likadant!