Känns som att jag inte bloggat på evigheter men det har helt enkelt varit fullt upp. Packning, scrapbooks, hejdån och allt det andra tog all min tid. Min sista dag i Boston var underbar men samtidigt hemsk, får tårar i ögonen bara av att tänka på det. Kan inte fatta att jag sagt hejdå till så fina människor och att jag nu befinner mig på andra sidan av landet. Började morgonen med att packa och städa innan jag tog med mig den nya au pairen och åkte till Orange leaf med tjejerna. Spenderade ett par timmar med dom innan det var dags att säga hejdå. Kände mig helt tom, vi har setts varenda dag i en lång tid nu och jag kunde inte fatta, kan fortfarande inte fatta, att det nu är slut på det. Efter massa kramar, tårar, fina ord och löften om att ses snart igen sa vi hejdå och jag åkte tillbaka hem för att göra klart barnens scrapbooks. Jisses, vilket jobb! Hade jag vetat hur lång tid det tar så hade jag definitivt börjat mycket tidigare. Men resultatet blev bra, jag var nöjd och familjen älskar dom så jag antar att det var värt all tid och stress i slutändan.
Kvällen spenderade jag med min fina familj som bjöd på supergod mat och sen hade vi filmmys. Eftersom att mitt flyg gick tidigt på morgonen fick jag säga hejdå till barnen på kvällen och det var bland det svåraste jag någonsin gjort. Umgicks en stund med min fina lilla tjej tills hon hade somnat och sen gick jag in och pussade lite på lillkillen som redan sov. Hur sjutton ska jag klara mig utan mina fina ungar?! 6 månader till tills vi kan kramas igen!

Flygningen gick bra även om det inte var speciellt kul att spendera 7 timmar på ett plan. Flög först till Phoenix och sen till Oakland.

På plan nummer ett där jag spenderade nästan 6 timmar satt jag jämte en jättetrevlig gubbe som var på semester med sin fru. Efter ett litet tag byter han plats med en annan kille så att han ska kunna sitta jämte sin fru istället. Givetvis hamnar jag jämte en äcklig slisk gubbe istället som började fråga alldeles för mycket frågor. Det känns ju inte direkt bättre när hans vän börjar blinka och säga massa grejer som att slisken kan vara glad att han fick sitta där istället för att sitta inklämd mellan två tjocka gubbar men jag föredrog hellre att han satt mellan två gubbar! Sen början han tjabba om att de ska byta men jo tack, skulle varit tacksam om ni kunde suttit i andra änden av planet istället eller om dom bara kunde varit tysta! Ipoden kom fram så fort det var tillåtet och stannade framme resten av resan kan jag lova!

Plan nummer två var nog det minsta plan jag flugit i, om man inte räknar planet från skydivingen då vill säga, och det märktes verkligen då varenda människa som reste på sig slog huvudet i taket. En gubbe slog huvudet i taket 5 gånger innan han lärde sig, kände mig lagom dum där jag satt och asgarvade åt honom men han bara vände på sig och började skratta han med.

Det satt ingen på platsen jämte min när jag kom så höll tummarna för att det skulle bli en normal person. Självklart kommer en snurrig gubbe som ser ut som en gammal Harry Potter ute på safari och sätter sig jämte mig. Just my luck tänkte jag och som pricken på i:et så stinker han otroligt mycket svett också. Samtidigt som jag satte på fläkten för fullt tänkte jag att det här kommer bli två roliga timmar.
Men självklart upptäcker HP att han sittet på fel plats och att han måste flytta på sig, givetvis sitter han innerst så jag måste flytta på mig och självklart är det då min tur att slå huvudet i taket, just great! Efter ett tag kommer en till gubbe som inte är mycket bättre än gubbe nummer ett men jag antar att det är min vanliga tur. Han var inte lika pratglad som andra amerikanare som tur är så jag kunde sova mig igenom resan.

 

Så efter två flygningar som kunde varit bättre så var jag äntligen framme. Hittade familjen efter ett litet tag där de glatt viftade med skyltar med michaela på. Vi gick och väntade på mina väskor och det var väl aningen pinsamt att säga varje gång efter vi att vi tagit en väska att det var mer på väg. Men två stoora resväskor, en liten resväska och två andra väskor senare så hade vi äntligen hittat allting och kunde åka hem. Vi stannade på en italiensk restaurang innan vi åkte hem. Huset är sååå fint och jag kan erkänna att jag är lite kär i deras badrum, skulle kunna bo där inne! Hittills har vi inte gjort så jättemycket men vi har en hel del småresor att planera och även en del lite längre, can't wait!
Nu håller jag även tummarna för att jag får finbesök från Australien någon gång under mitt halvår här!