Mitt liv är aningen kaosartat just nu och därav den dåliga uppdateringen. Mitt huvud är för tillfället fyllt med ord som förlängning, packning, städning, försäkringar, körkort, hejdån och allt annat som ska tas hand om. En vecka kvar här på Östkusten och jag kan inte fatta det. Om en vecka kramar jag om mina fina ungar för sista gången på ett bra tag och säger hejdå till mitt liv här. På ett sätt vill jag väldigt gärna åka över till Kalifornien nu och börja mitt nya liv där men samtidigt är jag inte riktigt redo till att lämna allting här. Så hur handskas jag då med detta? Jo, jag packar lite halvhjärtat, lämnar rummet i totalt kaos och går ut för att umgås med mina fina vänner istället, skjuter upp allt som har med försäkring och körkort att göra. Borde verkligen ta tag i allting med tanke på att det bara är fem dagar kvar tills den nya au pairen kommer och då ska alla mina saker vara ihop packade och jag kan lova er att det är inte lite grejer man samlar på sig under ett år.

När jag började packa så samlade jag ihop alla mina saker och tanken var från början att jag skulle lägga dom i ett hörn av rummet men det slutade istället med att halva rummet var täckt med mina grejer. Trodde jag skulle dö när jag såg allting men nu har jag fått ihop det ganska bra, tror jag i alla fall. Har sorterat och försökt slänga bort så mycket som möjligt av allt onödigt men ni som känner mig vet att det inte blev speciellt mycket då jag är världens sämsta på att slänga bort "onödiga" saker. Kommer säkert att få höra ett och annat från mamma sen när jag kommer hem om detta, haha..

 

Så nu är det då helg och ett ypperligt tillfälle att ta tag i allting som måste göras men vad är då mina planer för dagen? Självklart börjar jag med att åka till mallet med tjejerna. Har i alla fall bestämt mig för att inte köpa en enda sak då jag verkligen inte har plats för mer saker i mina väskor men vi får väl se hur det blir med den saken.

 

Nu är Amanda tillbaka i Sverige igen och jag kan väl erkänna att jag faktiskt är aningen avundsjuk. Skulle också vilja åka hem och krama om alla fina människor där hemma. Sju månader till här i staterna och sen är det äntligen min tur!